I sista minuten, innan Noldeutställningen på Louisiana stänger, tog vi oss dit. Vi, och alla andra, som också hade kommit på att det var sista helgen den visades.Utställningen var mycket större än jag hade förväntat mig. Louisiana hade samlat tavlor från hela hans liv. Roligast att se, var de små bilder han skapade under andra världskriget, när hans möjligheter att verka som konstnär kraftigt hade begränsats. Också den höga väggen täckt med blomstertavlor i fantastiska färger. Det är just Noldes färgspråk som först drog mig till hans verk, och jag fick verkligen mitt lystmäte i den här utställningen.

Det andra dragplåstret på Lousiana för tillfället, är Olafur Eliassons installation Riverbed. Olafur Eliasson har byggt upp en hel flodbädd inomhus, som täcker stora delar av det Södra galleriet. Ett av syftena är att dra in besökarna i konstverket och skapa funderingar och diskussion kring kultur, konst och natur. Jag tycker det är fascinerande, men får nog fundera ett tag till över, varför jag tycker det. Och alldeles oberoende av vilka utställningar som för ögonblicket visas, så är Lousiana värt ett besök bara för sin park med alla skulpturer. Varför åker jag inte dit oftare? Så långt är det inte. Först bil till Helsingborg och över med färjan till Helsingör.Sedan färd längs kustvägen ner till Humlebaek där Lousiana ligger. Dagen var grå, men bilderna nedan visar ändå hur vackert där är. Alldeles vid havet och en fantastisk park att ströva runt och göra upptäckter i.

Det kändes onekligen lite extra grått när vi skulle hem med färjan till Sverige igen.