månadsarkiv: februari 2021

Hemstickade strumpor är bäst!

För så där 35 år sedan stickade jag ett par strumpor till min man. Det var bland det första jag stickade till honom (har blivit en hel del till med åren).

Garnet är ett tyskt strumpgarn, inköpt i Danmark, så mycket kommer jag ihåg. Det kan vara så att garnet är i ren ull, för jag har förstärkt hälen med sytråd.

Strumporna har använts från och till genom åren, tidvis flitigt. Nu var det till slut dags att laga dem, så att de kan fortsatta användas i flera år till! Och det var inte hälen som gick sönder.

Hemstickade strumpor är bäst!

Julvanten 2020

Nu är det februari, men jag har ändå stickat Maja Karlssons Julvante 2020, till stor del för att jag vill prova Järbos nya garn Svensk Ull.

Visst blev vantarna fina, och Maja har (som vanligt) gjort ett fint mönster, som var lätt att följa. Men jag blev inte riktigt förtjust i garnet. Det kändes lite stumt och otympligt att sticka. Det kan ha berott på att vanten stickas på stickor nr 3,5, när lite tjockare stickor egentligen känns motiverade. Vanten blev lite liten på min hand (och jag har ändå små händer), så jag ska vid tillfälle prova att sticka en vante i garnet som blev över på stickor nr 4.

Vanten är naturligtvis varm, och jag tror också att den kommer att hålla länge. Dessutom har vi inte särskilt många riktigt kalla dagar där jag bor, så nu har jag nog ett par vantar som kommer att räcka resten av mitt liv.

Till slut vill jag visa ”vem” som modellar mina vantar från och med nu:

Den ledade trähanden är inköpt på ett museum under en Berlinresa för några år sedan, och har sedan dess haft sin plats på fönsterbrädan i mitt garn- och syrum. Nu har jag äntligen kommit på något praktiskt att ha den till också.

Att sticka en tumkil

Det finns ett otal varianter av tumkilar. Just nu provstickar vi vanten från Väröbacka för Hallands Kulturgarnsförenings räkning. Tumkilen på den är inte så märklig. Man ökar på varsin sida om ett par maskor, och när tumkilen är tillräckligt bred sätts maskorna på en tråd. På nästa varv lägger man upp nya ersättningsmaskor och stickar färdigt själva vantpåsen.

Så ska man plocka upp maskor för tummen. För att den ska bli liksidig, så som originalet, behöver man plocka upp många maskor, ett antal fler än de som lades upp i tumgreppet. Det ser kanske lite konstigt ut i början, men blir riktigt snyggt ändå.

Sedan står det naturligt vis alla fritt att göra sin egen variant av tumme, har man stickat några par vantar vet man vilken typ man tycker bäst om.

Dessutom har jag lagt upp till Julvanten 2020 från Maja Karlsson och Järbo. Där får jag prova på en för mig ny tumkil. Kul!

Slipstravaganza – det går framåt!

I höstas valde jag att följa Stephen Wests mysteriestickning, en ledtråd i veckan i fyra veckor. Men sedan kom julklappsstickning emellan, och jag blev inte klar före jul. Nu fortsätter jag och har snart klarat av den näst sista ledtråden.

Till största delen använder jag Supersoft, köpt från olika ställen, men även handfärgad mohair från Fredsminde Unika Design och Tvinni från Isager finns med. Ge mig någon vecka till, så ska jag nog kunna visa upp en färdig sjal!