Apropå färger

En gång i tiden fanns inte färgen gredelin.

Jo, den fanns. Det fanns saker som vi i dag skulle kalla gredelina förr också, men då hette det att de var bruna. Kan vi särskilja färger som vi inte har något eget namn på från andra? Tål att fundera på.

Citatet nedan kommer från Nina Burtons bok Livets tunna väggar.

Farmor-barnbarn-stickning

För ett tag sedan beställde jag ett kit till en mysteriesocka, Msock ONE, från Vickevira. Det är alltid en risk med mysteriestickningar, men Vickevira, Mia Dehmer alltså, är duktig både på mönster och på att färga garn, så jag tog risken.

Jag bliv inte missnöjd. Och med lite extra blått garn från stashen, så blev det ett par sockor till barnbarnet också!

Snart kan vi vifta på tårna över Facetime!

Vanten från Väröbacka

Nu närmar sig vårt provstickningsprojekt i Hallands Kulturgarnsförening sitt slut. Vi har provstickat garner från tre gårdar, för att få en uppfattning om hur garnerna fungerar. Nu ska det utvärderas och sedan ska vi förhoppningsvis kunna få fram garner som närmar sig de tuffare, mer slitstarka varianterna som spanns i hushållen i Halland förr.

Jag har stickat tre (!) högervantar(!) i ett garn från ryafår. Garnet kommer från Rya gård i Valinge utanför Varberg och är spunnet på Ull i Väst, ett spinneri som tyvärr inte är verksamt längre.

Vanten längst till vänster är stickad över 64m med stickor 2,5. Den i mitten över 48m med stickor 3 och den längst till höger är stickad över 48m med stickor 3,5.

Det blev till vantar som säkert är mycket hållbara mot slitage, men nu är det ju bara högervantar. De blir åskådningsmaterial för föreningen.

Våra provstickerskor håller som bäst på att använda och slita på sina vantar innan vi samlar in vantarna och provstickningsprotokoll för utvärdering. Sedan hoppas vi på att kunna visa upp vårt resultat i en utställning.

Skulle du själv vilja sticka Vanten från Väröbacka, så finns det kit till försäljning hos Hamra Gård med början under den kommande helgens digitala Fårfest i Kil.

Är det mossigt att sticka vantar i mars?

Är det mossigt att sticka vantar i mars? Absolut inte! Det kommer ju en vinter så småningom igen. Johanna på Stickamera har gett ut en ebook med tre fina vantmönster och jag har stickat ett av dem, vanten Mossigt.

Dubbelt garn och ett strukturmönster på utsidan gör att de blir riktigt varma och sköna. Jag har använt Tuku Wool och ett skotskt ullgarn som jag hittat på loppis. Garnkombinationen är rätt så hård och tuff, så vantarna kommer säkert att klara slitage bra, t.ex. vid cykling eller hundpromenader.

Nu är jag redo för nästa vinter.

Slipstravaganza

Jag hoppade på Westknits KAL Slipstravaganza före jul, och hann naturligtvis inte sticka klart då. Det kom lite julklappsstickning och annat emellan.

Men nu är den klar.

Den är stor och härlig och de 950 maskorna per varv i slutet är snart glömda. Hela sjalen är stickad i olika tekniker med lyfta maskor, så det var aldrig mer än en färg per varv. Jag har i stort sett använt garn från lagret: Holst, Supersoft och Tvinni. Det svarta räckte dock inte, så jag fick köpa ett hg BC Shetland från Pysselpandan här i stan.

Rolig, om än tålamodskrävande, stickning!

Hemstickade strumpor är bäst!

För så där 35 år sedan stickade jag ett par strumpor till min man. Det var bland det första jag stickade till honom (har blivit en hel del till med åren).

Garnet är ett tyskt strumpgarn, inköpt i Danmark, så mycket kommer jag ihåg. Det kan vara så att garnet är i ren ull, för jag har förstärkt hälen med sytråd.

Strumporna har använts från och till genom åren, tidvis flitigt. Nu var det till slut dags att laga dem, så att de kan fortsatta användas i flera år till! Och det var inte hälen som gick sönder.

Hemstickade strumpor är bäst!

Julvanten 2020

Nu är det februari, men jag har ändå stickat Maja Karlssons Julvante 2020, till stor del för att jag vill prova Järbos nya garn Svensk Ull.

Visst blev vantarna fina, och Maja har (som vanligt) gjort ett fint mönster, som var lätt att följa. Men jag blev inte riktigt förtjust i garnet. Det kändes lite stumt och otympligt att sticka. Det kan ha berott på att vanten stickas på stickor nr 3,5, när lite tjockare stickor egentligen känns motiverade. Vanten blev lite liten på min hand (och jag har ändå små händer), så jag ska vid tillfälle prova att sticka en vante i garnet som blev över på stickor nr 4.

Vanten är naturligtvis varm, och jag tror också att den kommer att hålla länge. Dessutom har vi inte särskilt många riktigt kalla dagar där jag bor, så nu har jag nog ett par vantar som kommer att räcka resten av mitt liv.

Till slut vill jag visa ”vem” som modellar mina vantar från och med nu:

Den ledade trähanden är inköpt på ett museum under en Berlinresa för några år sedan, och har sedan dess haft sin plats på fönsterbrädan i mitt garn- och syrum. Nu har jag äntligen kommit på något praktiskt att ha den till också.